Dåtidens industri

Liksom biskopen Eskil inledde historien och lade grunden till namnet, så fanns Reinhold Rademacher som startade smidestillverkningen och lade grunden för industrin. Samuel Schröder skapade Fristaden med hjälp av Sven Rinman och Theofron Munktell grundade Volvo. Eskilstuna har en lång tradition av skickliga hantverkare och driftiga företagare.

REINHOLD RADEMACHER
Livländaren, som med sitt privilegiebrev startade manufakturen i staden, hann inte uppfylla allt som han hade i åtanke och som hade ålagts honom i privilegiebreven. Innan han dog 1668 lär han ha beklagat sig över den lott han dragit. Oavsett resultat råder knappast tvivel om att han påverkat utformningen av hur stadens industri ser ut i dag. Rademacher har ibland kallats »industrialismens fader«. En tid efter Rademachers bortgång försökte änkan Maria, tillsammans med sonen Martin Rademacher och mågen Reinhold Poort driva verksamheten vidare. Ytterligare en måg, Herman Dassau, försökte. Missväxtår och andra problem gjorde att sonen Johan Dassau 1722 kom att bli den siste i ätten Rademacher som försökte slutföra det släkten en gång lovat kungen.

SAMUEL SCHRÖDERSTIERNA
Minst lika betydelsefull för den industriella utvecklingen i staden var Samuel Schröder som kom till Eskilstuna 1756 med bred kunskap och erfarenhet kring järn- och metallmanufaktur. Bland annat jämförde han den engelska näringsfriheten och hur man i Holland hade slopat skråtvång och avgifter för att få bättre fart på industrin. Schröder började skissa på ett förslag till Fristaden, där utländska arbetare fritt skulle få utöva sitt yrke. Eskilstuna visade sig vara svårövertygade, men Schröder lyfte fram Eskilstunas goda tillgång på utbildad arbetskraft, bra produktionsråvaror och närheten till skog och vatten. 1771 skapade han Eskilstuna Fristad tillsammans med vännen Sven Rinman. Schröder, som då hade adlats och tagit namnet Schröderstierna blev själv direktör för Fristaden och stannade där till sin död 1779.

SVEN RINMAN
En självklar efterträdare till Schröderstierna blev Sven Rinman, även han omnämnd som en av industrins störste i Eskilstuna, jämte Rademacher och Schröderstierna. Störst var Rinman inom bergsvetenskapen, där han forskade, författade och senare också blev utsedd till svensk övermasmästare av bergskollegiet. Rinman fortsatte alltjämt sitt utvecklingsarbete kring masugnar, smedjor och hamrar och sista anhalten i karriären var att konstruera och utveckla nya maskiner för Fristaden. 1784 utsågs han formellt till Fristadsdirektör, men Rinman hade egentligen varit en del av ledningen sedan starten 1771. Rinman avled 1792 och fick tio år senare en staty på Fristadstorget, som nu är flyttad till Rinmansparken.

THEOFRON MUNKTELL
Som Fristadens förste industriman känner vi Theofron Munktell. I den gamla brandstationen på Drottninggatan skapade han Eskilstuna (senare Munktells) Mekaniska Verkstad 1832. Snart växte företaget ur kostymen i Fristaden och man flyttade till större lokaler på andra sidan ån, i dag kallat Munktellstaden. Ytterligare en framgång för företaget kom i och med uppdraget att konstruera nya maskiner åt Gevärsfaktoriet och samtidigt utökade Munktell sin egen maskinpark. Under 1840-talet kom så ångmaskinstillverkningen i gång och tio år senare kunde Munktell presentera Sveriges första ånglokomotiv »förstlingen«. Munktell gjorde sig också känd för att värna om sin personal samtidigt som han drev företaget med fast hand. Under tiden hann Munktell med att skapa både sjuk- och begravningskassa för sina anställda, bygga ett bryggeri och engagera sig i både Eskilstuna Fabriksförening och i politiken. Tilläggas bör att ångloket inte var det enda han var först med, utan han skapade också Sveriges första mekaniska vävstol och det första mudderverket. Under sin skolningstid i Stockholm byggde han Sveriges första tryckpress åt Aftonbladets grundare Hierta – på sin fritid. Theofron Munktell är också mannen bakom renoveringen av kanalen mellan Torshälla och Eskilstuna som stod klar 1860. Munktells slogs 1932 samman med de Bolinderska verkstäderna som flyttade hit från Stockholm. 1950 övertogs anläggningarna av AB Volvo och har sedan i olika etapper flyttas ut till Brunnsta i Hällby. Volvo Construction Equipment är i dag Eskilstunas största företag.

FRISTADEN
Samuel Schröder hade under sina resor i Västeuropa, främst England och Holland sett en vinning i att låta företag utvecklas med näringsfrihet utan skråväsen, i princip att utöva sin egen valda verksamhet under fri konkurrens. Han ville att arbetarna skulle stimuleras att arbeta bättre genom att ge dem större friheter. Schröderstierna såg också en fördel i så kallat »tempoarbete« där olika arbetare utförde vissa delar och att verkstäderna blev beroende av att hjälpa varandra. Inspirationen hämtade han från flera företag i Birmingham och han påtalade också i sina argument för skapandet av Fristaden att man genom att ta efter utländska företag, skulle stå sig bättre i konkurrensen. För att genomföra dessa planer behövdes pengar och med stöd av fonder kom så Jernkontoret att till en början stå som ägare till Fristaden. Härifrån sålde man, eller arrenderade ut den enskilda verkstaden, med förmånliga lån, till den som valde att etablera sig. Utvecklingen blev lovande, efter första året hade 13 mästare etablerat sig i Fristaden och tio år senare fanns där 67 mästare och 108 gesäller. När 1800-talet tog sin början hade antalet mästare mer än fördubblats till 142 verksamma. Många av de företag som etablerades i Fristaden verkar än i dag i Eskilstuna, även om en del slagits samman i fusioner eller ändrats på annat vis. Gamla staden längs Köpmangatan och Nya staden som låg mellan Rådhusbron och Fristaden löd under denna tid fortfarande under skråtvång och stadslagar, men slogs 1833 samman med Fristaden och Eskilstuna Fristad bildades. Tuna Fors bruk fi ck dock vänta på tillträde fram till 1907.

Text: Annelie Nyström