Eskilstuna är en traditionell industristad, och stadens industrialisering började redan på 1600-talet, i och med konstruktionen av de så kallade Rademachersmedjorna.

Smedjorna är uppkallade efter Reinhold Rademacher, som var den man som grundade dem och som satte smide från Eskilstuna på världskartan. Den första smedjan stod klar år 1659, men trots att man hade planerat för 120 smedjor av sten, byggdes bara 20 smedjor i trä. Detta var dock tillräckligt för att en blomstrande industri skulle skapas där, då man importerade råmetall och exporterade färdiga smidesvaror, till exempel knivar, saxar, synålar, lås, spik, tänger, hammare, bössor, beslag och smidesstäd.

Idag finns i smedjebyggnaderna både aktiva smedjor (där man smider knivsmide, guldsmide, järnsmide och kopparsmide i passande namngivna Bergska gården, Guldsmedjan, Jernberghska gården och Kopparsmedjan) och ett museum om deras historia, liksom en restaurang. Det första museet i en av smedjorna öppnade redan år 1906. Eskilstuna har också utvecklats till en stad med en mängd industrier och verksamheter utöver smide. Eskilstuna är ju Södermanlands största tätort, och det är därför föga förvånande att det går lika lätt att anlita exempelvis en målare i Eskilstuna som det går att anlita en målare i Stockholm. Sveriges större orter växer också ständigt, och det är mycket möjligt att Eskilstunas industrialisering inte har slutat än.